Trygghet kan inte existera

Jag har precis läst en insändare i Sydsvenskan från en moderat, som propagerar för ett förbud mot så kallade kamphundar, med argumentet "Alla har rätt att känna trygghet i sin trappuppgång, på gator och torg, i våra parker och på lekplatserna. Att få vara trygg är långt viktigare än rätten att äga samhällsfarliga hundar."

Det här med "rätten att vara trygg" fick igång mig. 100 procentig trygghet kan omöjligt existera, varken i teorin eller i praktiken. En människa kan omöjligt vara 100% trygg - statistiskt sätt existerar det alltid en chans att någonting kommer att gå fel. Oavsett hur få risker du tar, hur mycket skyddskläder du har på dig och hur många farliga aktiviteter du håller dig borta från, så finns alltid en chans att något objekt i din närhet kommer skada dig.

Trygghet är alltså en myt. Trygghet kan inte existera, inte i ett enda scenario någonsin. Det är omöjligt att vara trygg. Man kan känna sig trygg, men det är inte samma sak. Oavsett vad man känner så är man inte trygg, egentligen. Hur ska känna sig trygg ens definieras? Kanske något i stil med att man har gjort bedömningen att chansen att man kommer skadas av någonting är tillräckligt lågt för att man klarar av slappna av. Eller att man "känner på sig" att ingenting dåligt kommer hända en. Men man kan aldrig veta om någonting dåligt kommer hända en, inte med 100% säkert, så att "känna sig trygg" är egentligen bara en gissning att ingenting kommer hända.

Med det här i åtanke sitter politiker och säger att det är en rättighet att känna sig trygg. Men det går ju inte garantera en känsla! Det finns folk, till exempel hypokondriker, som inte kommer känna sig trygga oavsett vad staten (eller någon annan, för den delen) gör. Och som jag konstaterat är känslan av trygghet ändå en myt eftersom man egentligen aldrig är trygg på riktigt. Det går alltså inte att göra det till en rättighet att folk ska få känna sig trygga.

Det största problemet är dock att "Folk har rätt att känna sig trygga" kan användas som argument till att förbjuda i princip allting som existerar. I princip vartenda fysiskt objekt som existerar kan användas på ett sätt som får någon att känna sig otrygg. Och därmed kan man argumentera för att det fysiska objektet bör förbjudas, med hänvisning till att objektet får någon att känna sig otrygg.

I det här fallet är det "kamphundar". De får folk att känna sig otrygga, därför ska de förbjudas. Ordet "kamphund" kan ersättas med i princip vad för något som helst. Därav problemet. Ersätt kamphundar med gummistövlar, honungsburkar, smutsiga strumpor, araber... Vad fan som helst. Allt och alla kan i teorin få någon att känna sig otrygg.

Jag funderar på att skriva en nedkortad version av denna insändaren som svar. Jag får se om jag pallar.